Så vårigt som temperaturen tillåter

Snön dröjer sig kvar, men det droppar från taken och kvittrar från träden. Jag känner mig förhållandevis hoppfull att det snart är snöfritt och eftersom jag inte är pollenallergiker så känner jag bara längtan efter små knoppar och nykläckta björklöv! Det är inte läge för strumpbyxor och korta kjolar än, men keps, zipcrew, uppkavlade jeans och Vans gör att det blir lite vårkänsla ändå.
 
 
Nu ska jag snart ta mig ut på promenad i det vackra vädret, men jag bör kanske tänka om skorna... ni som bor i norra eller mellersta Norrland vet ju hur den här tiden är: lerig och full av smältvatten. Men tanken var god.

Lite efterrättsdricka

 
 
Då tar vi helg, gubbar! Mitt hår rasar av i rasande (höhöhö) fart och det känns inte bra alls. Delar av elevkåren tycker att det är mycket spännande dock - så man får väl se det så: jag är ett levande exempel på vad alopecia är och jag sprider kunskap om den här vanliga autoimmuna sjukdomen till unga människor. Kanske folk växer upp att inte vara så snabba att döma. Jag minns sist jag hade ett utbrott av alopecia och blev kallad för nazist av en random man... that's... awesome... not.

Vårvintern här i Umeå

Vårvintern kan verkligen vara en av de bästa tiderna ibland. Ja, alla är sjuka och ja, jag deppar över att jag tappar håret och ja, jag har det mycket stressigt. Men det är så himla... hoppfullt. Det är den bästa åkningen dessutom: man åker snowboard på vid snö, men i värmande solsken och med våren runt knuten. Tack och lov för det.

 
En bra tid spenderas helst som bilderna ovanför: fastspänd på en snowboard i solen. Vilken himla tur att min pappa stod ut med att lära mig den här sporten, trots att jag i början inte klarade liften själv och inte vågade svänga åt ena hållet. Jag är så tacksam att han väckte ett nu 16 år långt intresse.
Upp