Meanwhile ...

Eriks storslagna måltid

Okej, ni kommer få en bild till på söndag då mina matinlägg publiceras, men jag måste få tillägna ett inlägg åt den mat min make tillagade åt mig igår. Medan jag var på jobbet hade han alltså satt igång en slowcooker med carnitas. Min make är från Ecuador och har därmed en härlig matkultur i bagaget. Jag var ytterst skeptisk till pulled pork-tacos med apelsin... men wow, apelsinsmaken fanns knappt, det var bara en härlig syrlighet och sötma kvar.

Efter 8 timmar på low lyfte vi ut den stora biten kött, slet isär den och så stekte han upp det för att ge det mjuka en krispighet. Wow. Jag ska alltid göra så med pulled anything. Det gjorde hela skillnaden!

 
Sedan serverades det med pico de gallo, en slags rå salsa som var så sinnessjukt god. Den gjorde också hela skillnaden, med färsk jalapeño och massor av koriander och annat gott! Alltså... jag dog lite typ. På kvällen lade jag pico de gallo på ett rostat bröd. Min andedräkt idag är värre än vanligt... skyller helt och hållet på den här lökfesten.

 
Vi toppade det hela med löken och skysåsen från slowcookern samt lite créme fraîche. Det syns typ inte vilka smakexplosioner!? Måndagstradition att laga mat i slowcooker tror jag bestämt!
 
Erik, som har tjatat om det här ett tag, närmast inhalerade två stycken på en halv sekund. Men det gjorde han ändå rätt i för det var sagolikt. Jag har inget recept, men jesus, vilka smaker. Igen!
 
 
Så nu har jag plågat er tillräckligt tills på söndag tror jag, kom bara ihåg att den godaste maten inte alltid är den vackraste. Från löning blir det som skrivet mer veganskt och vegetariskt för att spara pengar (hälsa, miljö och djurens välmående blir en välkommen bonus!). Till dess: mums!

5 knäppa fakta om mig

 
1. I slutet av Titanic säger Jack åt Rose att hålla andan när skeppet går under. Varje gång det händer så håller jag andan för att se om jag själv skulle överleva just den första potentiella drunkningen. För det är ju jämförbart att helt lugnt hålla andan i TV-soffan jämfört med att hålla andan under dödsångest och så...

2. När jag går och lägger mig knackar jag ett bestämt antal gånger i sängbordet för annars tror jag att olycka kommer drabba mina anhöriga. Så på sätt och vis räddar jag liv varje dag! Eller så ger jag vika för tvångstankar varje dag, men det är ju typ samma sak för oss som är tvångsmässiga...

3. Jag brukar sitta på balkongen och fantisera ihop olyckliga historier åt mina grannar. Inte de sviniga grannarna som jag berättade om igår, utan alla de intet ont anande normala grannarna. När jag ser att det lyser i olika fönster hos folk jag inte känner brukar jag hitta på att någon är alkoholist, någon blir misshandlad, någon ger sin lillebror den mögliga brödskivan för att föräldrarna ännu en gång inte har råd att mätta dem. Det blir aldrig lyckliga slut när jag fantiserar.
 
4. Om jag inte går ihop med folk så djävlas jag med dem med flit. Exempelvis om någon med kontrollbehov behöver delegera något till mig och den säger "Har du koll på det här nu!?" så svarar jag "Det löser sig säkert" eller "Vi får väl se" och om någon kallar mig lilla gumman kan jag kommentera det faktum att härskartekniker ofta används av folk som är värdelösa på att älska. Om någon i kassan är oroväckande otrevlig är jag irriterande trevlig och pratsam, på ett drygt, frikyrkligt sätt. Jag har flera gånger använt frasen "Det där tänker jag inte ens kommentera..!" - vilket i sig är en kommentar som säger att den andra personen är helt dum i huvudet, men utan att säga det. Jag är helt enkelt en ganska dryg människa. 
 
5. När jag föddes hade jag ett stort födelsemärke högt upp mitt på magen, just där revbenen "går ihop". Det födelsemärket blektes under åren och syns inte längre, men håren på födelsemärket finns kvar som en lurvig blond fläck. De håren brukar jag klappa på i tid och otid, vilket gärna gör att folk tror att jag har ont i magen, trots att jag egentligen klappar på min vargahud. 
 

Lite prat om det mesta från dagen

Nu är jobbet igång på riktigt. Det känns jättebra, trots sömnbristen. Angående den sömnbristen (se föregående inlägg) var det flera som skrev olika tips och råd på vad vi kunde göra och tro mig, vi gör allt. Om det inte var för att de bor i en annan trappuppgiång (som låser sig klockan 22:00) skulle vi vara där och dunka på dörren själva, men nu har vi istället både hyresvärd och Securitas på snabbuppringning. De är hjälpsamma, men eftersom grannarna alltid stänger av musiken och tystnar när de ser bilen och sätter igång igen när bilen har lämnat platsen så klarar de sig. Alldeles prickfria.
 
Just nu känns det som en bättre idé att bara byta sovrum så vi sover åt de andra grannarnas vardagsrum. Vi bor på 98 kvadratmeter så byter vi bara till det lilla sovrummet är vi ganska långt bort från ljudets källa. Hoppas i alla fall på en festfri måndag!
 
 
När jag kom hem idag så hade Erik redan lagat mat. Han satte igång vår crock pot innan jobbet och nu doftar det carnitas i lägenheten. Det lockar något så vansinnigt att bara öppna locket och hugga in, men det är ju en långsamkokare av en anledning. 
 
Vilket "pratigt" inlägg det blev, men ibland behöver man sådana också. Jag hoppas i alla fall att ni har det bra och har fått en riktigt härlig start på veckan.
Upp