Stresspoesi

När du faller gör du det ändlöst
Det är likt att hålla andan och sjunka
i en djuphavsgrav
och förvänta sig att nå botten innan luften tagit slut
Ta stöd och sparka sig upp igen
till en ny värld

Att landa mjukt är ungefär lika lätt
som att själv fånga den sten du kastat
med all din kraft

Goda intentioner när du höll den i hand
kantig och hård och kall mot huden
Den lätta sträckningen i axeln
när du svingar den hårt och skoningslöst
bort från din utmärglade kropp
vittnar om att du sedan länge glömt
hur man använder sina lemmar

Stenen landar alltid före dig
trots att det är ditt eget verk
och du tror dig ha kontroll

Den kan tumla några extra varv
innan den stannar
mot en tuva
Den kan landa mjukt i gräset
men det kan inte du

Poesi, Poetry, Poetry slam | |
#1 - Carro:

Så fint du skriver!!!

#2 - Amanda:

Väldigt fint skrivet av dig, stora kramar<3

Svar: stora kramar! <3
Ljuva Julia

#3 - J:

Fint skrivet. Jag går igenom ungefär samma saker som du. jag har blivit ganska ensam. Att läsa din blogg är lite av en läkning för mig. jag brukar lyssna på dig när jag ska sova. tack för att jag fick säga att du är vacker, det betydde mycket för mig.

Svar: Tack! Jag är ledsen att du går igenom samma saker, men glad att kunna vara del i läkningen.
Ljuva Julia

#4 - Bella:

Du skriver så fint!

Svar: tack :-*
Ljuva Julia

#5 - Mirre Sweetwords:

Ohh så fint och snyggaste du

#6 - Pauline Hurtig:

wow fint skrivet!

#7 - Ida - foto & häst:

Så fint skrivet!

Kommentera här
Upp