Stresspoesi

De älskar den själ du gav dem 
som fastande suktar efter kött 
De tvingar dig att ge tills det gör ont 
de har ingen kärlek i andra armar 
ingen värme i andras läppar 

När du räckte dem lillfingret 
tog de hela handen 
sedan axelleden 
skulderbladen 
varje led och lem 

De älskar den själ du gav dem 
så mycket att den börjat blekas av ålder 
smutsas av fingeravtryck 
märken från läppstift och tänder 
för att den är så genomälskad 

De tycker att du borde glädas 
Tacka för att du är 
så älskad att du förstörts 
för deras kärleks skull 

När du räckte dem lillfingret 
tog de hela handen 
båda dina knän 
din nacke 
alla ben och blod 
De älskar den själ du gav dem 
Nu vill de ha mer 
 
Poesi, Poetry, Poetry slam | |
#1 - Heléna:

Så väl skrivet!!! Kramar fina du <333

Svar: tack finaste <3
Ljuva Julia

#2 - Mirre:

Kraam

#3 - ems:

Kram på dig! Så bra skrivet!

Kommentera här
Upp