Hejsan hösten, snart är du förbi. Typ.

Igår tog jag en mycket lat och slö promenad till älven, klädd nästan i sommarkläder. Nå, i alla fall i samma skor och samma klänning som jag har året om - men nu matchat med tjocka tights. Det är lite sorgligt att inse att de snart stänger av fontänerna och att gräset snart är alldeles brunt. Bättre vore det att hoppa direkt till vintern, men jag får härda ut.

 
Dessa skor är inhandlade från Caliroots (se länk i min högerspalt) och de är fortfarande mina absoluta favoriter. Jag bor i Umeå, men jag använder samma skor året om. Vissa köper vinterskor - jag köper tjocksockar. Jag har sneakers året om. Jag äger förstås varma skor, men nej... de används bara en eller ett par gånger per år. Hellre kalla skor + varma sockar än varma skor + kalla sockar.
 
Äger och använder ni vinterskor?




I beg your pardon - I never promised you a Rosegarden!

Lite tokigt blir det kanske att det kommer ett inlägg om något helt annat än det jag skrev att jag skulle skriva om, men nu ska ni få höra om en trevlig tisdageftermiddag som jag vill föreviga:

I tisdags vaknade jag 04:00 efter hemska stressdrömmar som lämnade mig med tankar och funderingar och en massa "tänk om" och klapprande hjärta. Det var förfärligt. Jag makade mig genom förmiddagen, trött och grinig. Men så frågade mamma om jag skulle med på shopping och jag cyklade ner på stan vid 14:00. Det var så trevligt att ha kvalitetstid med henne och vi avslutade på Rosegarden med middag.

 
Rosegarden är en neoasiatisk buffé (vad nu det betyder) där man kan välja och vraka bland en hel mängd rätter. Vi tog för oss och satte oss ned med blicken över torget (som för närvarande är helt förfärligt) för att titta på människor. Vi räknade folk som gick och höll blicken i mobiltelefonerna... hjälp, vad många som kommer få nackont, om man inte ens höjer blicken vid promenader!?

Efter middagen gick jag på föreläsning som varade mellan 18:00-21:00. Den hette "Träna din inre kondition - mindre stress, mer glädje" och hölls av duktiga Tomas Gunnarsson. Jag tycker inte den passar folk som är utbrända, men vardagsstressade och ängsliga och gnälliga normala människor kommer gå därifrån med stora smil på läpparna. Man tilldelades ett armband som skulle påminna en att vid motgångar tänka "Vad är det för bra med det här?". Det vill säga, om jag blir dåligt bemött i kassan på ICA så ska jag, istället för att tjura, tänka ut något som är bra med just det mötet.

 
Om jag träffar en tjuring på ICA kan jag säga att jag kommer ha svårt att tänka på något bra med det, men jag ska försöka... för att inte smittas av andras gnäll och så. Jag ska även försöka att själv bidra med mindre gnäll. Det kommer gå bra! 
 
När jag var hemma igen, frusen från den sena cykelturen på 5 km, var det huvudstupa i säng som gällde. Jag har inte varit mig själv sedan dess och det är konstigt hur långa efterverkningar en enda tankemässigt aktiv dag kan ge. Puh!
Mat, Umeå | | 31 kommentarer |




Tankar och funderingar kring bloggandet framöver:

När jag köpte The Ultimate Blog Plan hade jag redan en blogg och jag köpte den främst för att stötta de coola quinnfolken på CGD. Men när jag läste den så fick jag verkligen nya idéer och nya infallsvinklar på bloggandet... det är märkligt hur det fortfarande kan hända efter 10 års bloggande. 
 
 
Boken är tjusig och skriven på enkel engelska, med vackra illustrationer och helsidescitat som bryter upp varje kapitel. Varje kapitel har tillhörande "uppgifter" som de uppmuntrar bloggaren att genomföra. Genom uppgifterna ska man på så vis klargöra för sig själv vilken typ av blogg man ska driva. Och så skapas "the ultimate blog plan". Det är alltså inte samma bloggplan för alla. De ställer ofta frågan: vad gör din blogg unik? Vad är din expertis, ditt område, din personlighet och din gåva? De kallar det "The mission statement".
 
 
Första övningen man ska göra innebär att lista de saker man själv är passionerad över. Det är ju rimligt att ens passion är det som ska sippra in i ens blogg också. Det är väl så en nisch skapas. Så jag fyllde i sidan och kände plötsligt hur jag fick en idé. 
 
För om ni ser vad jag skrivit med min kråkfotshandstil så är det uppenbart: extremsport som nummer ett, kläder som nummer två, feminism som nummer tre, psykisk hälsa som nummer fyra och träning som nummer fem. Det slog mig då plötsligt att jag gott kan rikta in mig på nummer ett. Ni förstår säkert varför: det finns miljarder UNDERBARA bloggar om kläder, feminism, psykisk hälsa och träning. MILJARDER! Men jag har knappt hittat någon med infallsvinkeln extremsport. Det är vad jag saknar i bloggar och det är vad jag själv kan bidra med. 
 
 
Efter att ha läst den här boken kommer jag att förändra min blogg lite smått och smygit. Det riskerar att låta högtravande när jag listar det här nedanför, men jag är en listperson och alltså... det är mest för min egen skull som jag skriver ner dessa planer. 

1. Försiktigt omvandla bloggen från den dagboksliknande formen till en nischad form.
Detta innebär självklart inte att jag aldrig kommer beröra kläder, feminism, psykisk och fysisk hälsa - för det är ju fortfarande en livsstilsblogg, men jag vill göra plats för mina passioner igen: det kommer bli kläder rörande snowboard, skateboard och klättring och det kommer vara träning i förhållande till snowboardsäsongen. För just det: det finns miljarder bloggar om kläder som har vackrare och bättre bilder än jag och miljarder bloggar om träning med mer erfarenhet och muskeldefinition än jag - varför uppfinna hjulet igen?
 
2. Blogga med en normal frekvens.
Jag tror det kommer fortsätta vara färre inlägg per dag, men med ett klart flöde under veckorna. Ett per dag hellre en ett per månad, men gärna något slags mellanting - för min egen skull likväl för andras skull. Att fylla ut med färdiga collage är inte riktigt min grej, särskilt som jag misstänker att den här bloggen aldrig kommer avlöna mig så till den grad att den betalar mina räkningar. Adlinks kommer jag använda, varför inte liksom, men att använda dem för att fylla ut en bloggtorka känns... väldigt olikt mig.
 
3. Färgsprakande blogginlägg.
När jag började med mina "seriealbuminspirerade" bilder på min förra blogg var det för att jag var aspeppad på MARVEL. Det är jag inte längre, men jag tycker att de är fina! Så de färgsprakande inläggen med bildtexter och pratbubblor kommer jag i allra högsta grad vilja värna om också framöver.
 
4. Bidra med det jag saknar i bloggar.
Ja, om jag inte hittar en vettig snowboardblogg får väl jag själv skriva en. Hittar jag inte en inspirerande skateboardblogg får väl jag själv lära mig att åka. Saknar jag att läsa om det lite geekigare modet och de färgsprakande kläderna kan jag alltid skriva det själv. Jag är nämligen en sådan tönt att jag gärna läser min egen blogg. Och skriver man en blogg som man själv vill läsa, då borde andra känna likadant så småningom.
 
5. Men behålla det personliga.
Att nischa min blogg betyder inte att mina personliga inlägg får försvinna. Ett exempel på balansgången är Linn på Goforfit: nischen är träning, men lika ofta handlar det om kläder, mat och socialt liv. Ändå MÄRKS hennes träningsintresse genom alla de där andra inläggen. Anna på Bodenbynight är ett annat exempel: hon blandar inläggsteman friskt, men hennes förkärlek för magi, goth och skoterkörning smyger sig igenom allt - oavsett om inlägget i fråga handlar om inredning eller en resa. Fantastiskt gjort! På samma sätt tror jag att jag kan nischa utan att för den sakens skull göra avkall på det andra som ingår i mitt liv. 
 
Kära nån', det här blev ett långt inlägg. Men nu vet ni i alla fall ungefär vad jag tänker om min bloggs framtid. Den ska helt enkelt inte betraktas som ett arbete och ej heller som en dagbok. Den ska bli forum för något jag saknat i bloggvärlden. Kan man fixa saker själv så behöver man inte be om det från andra. Tack och adjö.




Upp