Jag önskar mig tillbaka

I Umeå fick vi massa decimeter snö i slutet av februari. Nu när den smälter blir det översvämningar och jag bryr mig inte. Våren ska komma och jag ska bli lycklig. Men idag, denna hemska dag i veckan, söndagar... då önskar jag mig tillbaka till den vinter jag hade vecka 10. Jag längtar tillbaka till Italien och Canazei. Till de hårda sängarna och de tyroliska korvarna... jag skulle göra vad som helst för att kunna knäppa fingrarna och komma tillbaka till Italien. Veckan gick helt enkelt för snabbt. 
 
 
 
 
Men nu är det söndag... vad gör man? 

Back to normal

Allting håller på att bli som vanligt igen här hemma i Müller-mansion. Jag och Erik tog en rejäl sovmorgon och när jag äntligen var uppe och redo för dagen jublade jag: solsken, dropp från taken och helt klart vårväder. Kanske får vi den till slut, våren.
 
 
Hur har ni det i helgen? Vår och vackert eller regn och ruggighet? 

Och jag blev en man med hatt och stövlar tunga och lärde tyglarna av lämplighet och sed och lärde le när marken tycktes gunga av tyngd från fiender som höggos ned

                                                        Allan Edwall - Den lilla bäcken
 
texten till den här sången började jag nynna på under semestern och det är bland den sorgligaste av sångtexter någonsin. I alla fall metaforen i den. Jag tror att det sker i alla unga vuxnas liv, just i barnafödande ålder, att man tänker på just ens egen barndom och hur den aldrig kan återtas... det är sad!
Upp