En liten tur till naturen

Det finns ett område i Umeå som heter Gammlia. Där är Västerbottens museum bland annat och kring området finns på sommaren får, getter, hästar, höns och personer som bakar glödkakor och visar hur skolan gick till i Västeerbotten förr. Samiska visten finns också att besöka och högsäsong sitter ofta någon guide ute vid dessa hem och berättar om hur det hela går till på fjället och att följa renarna, både nu och då. 
 
Jag promenerade dit för att få min dagliga motion, men ack, det var inte säsong än. Allt var stilla och lugnt med inslag av sol, så det var inte ett dåligt beslut trots allt. Men jag måste gå dit igen när djuren är ute, de är så roliga - i alla fall getterna.
 
 
Känner ni någon sommarkänsla än? Kan ni förstå hur lite det är kvar tills det är sommar i kalendern? Bara dagar nu. Inte veckor: dagar!

10 saker som hände när jag bodde ensam med en hund

 
◊ Jag fick lov att lära mig att visa mig ute ofixad - för när hunden ska ut så är det bara att gå ut!

◊ Jag promenerade flera gånger varje dag.
 
◊ Jag insåg att det här med att äta middag klockan tre ena dagen och klockan åtta andra dagen inte var så tokigt.
 
◊ Att sova klockan åtta ena dagen och klockan ett andra dagen var inte heller några problem.
 
◊ Plötsligt insåg jag att jag verkligen inte vill ha en hund. Fan, vad jobbiga de är...
 
◊ Lite då och då insåg jag att jag ändå vill ha en hund, för alltså, såååååå godhjärtad!?
 
◊ Jag insåg också vidden av min pälsdjursallergi och fick äta medicin varje dag.
 
◊ Plötsligt bodde jag i ett trevåningshus och insåg att hundhår hamnar ÖVERALLT - även i de rum jag inte kan minnas att jag någonsin släppte in henne i. 
 
◊ En hund sprattlar mycket oftare än en människa. Dessutom sover de gärna precis vid ens knä...
 
◊ Jag älskar Målli, men har aldrig varit lyckligare än onsdagen då jag fick återlämna henne till mina föräldrar.

Turkoser, baksmälla och en trevlig, tung dag.

Idag har jag haft en helt vanlig, trevlig dag. Det började med att jag inte ville vakna. Min sjukdomsbild gör så att om jag gör saker en dag så är jag i princip "bakfull" nästa dag. Igår så hämtade jag på flygplatsen, hamnade i bilköer, satt hos mamma och pappa och sa hej då till jycken. När jag kom hem så ville jag bara somna. Och det gjorde jag. När jag vaknade igen trodde jag att jag aldrig skulle känna mig som människa mer. Men efter lite kaffe, en dusch och massor med kärlek från Erik så blev det långklänning, smycken och en tur med bilen - både storhandla och tanka och sedan sammanstråla med Lina.

 
Jag är väldigt förtjust i turkoser, vet någon var jag kan hitta sådana smycken? 
 
Lina är en fantastisk vän. När hon har svårigheter så kan jag alltid ÄNDÅ berätta om mina också, utan att det framstår som att vi försöker "släta över" varandras problem. Och i slutet av mötet är vi alltid ett uns mer problemfria. Hon är en så vacker människa och vän. 

Nu ska jag äta, och sedan sova lite till. Igen har jag gjort lite för mycket för att vara normal. Det är en fruktansvärd plåga att ha fått utmattningssyndrom, för jag kan inte göra normala saker. Jag kan inte jobba, träffa människor, laga mat, handla, tanka utan att drabbas av fruktansvärda symptom som gör mig golvliggandes hela dagen. Det är värt det och jag gör alla läxor och jag kämpar och jag är lycklig över de underbara människor jag har i mitt liv. Men shit. Det är tungt. 
Upp