Hello handsome!

 




Praktiska, handfasta knep när ångesten drabbar dig

Ångest har nog de flesta drabbats av någon gång. Hela förra året var den nära till hands för min del, av olika skäl. Ibland, när jag var yngre, kunde jag få ångest INFÖR saker, typ en redovisning. Då var det enda som hjälpte att liksom plugga på och förbereda mig och öva. Men ibland kan man få ångest av nästan ingen anledning, eller anledningar man kanske inte vet om (som exempelvis långvarig stress). Då jag har gått KBT har jag fått många verktyg med mig för att handskas med stressen, och jag har här valt ut de fem som fungerar bäst för mig:
 
1. Lugn andning.
Här finns mängder av knep och övningar på YouTube, Podcasts och från vården. Det viktiga är i alla fall att lugna ner sin andning vid panik så att man syresätts ordentligt. Andas i fyrkant, pranayama eller något så enkelt som att sitta och andas i fyra slag + fyra slags vila till en långsam låt
 
2. Panikgrina.
Det här hjälper bara när det "är för sent". Att trycka undan ångesten kan vara nästan lika ångestladdat som att bara få ur sig den. Till slut tar panikdelen slut och även om den inte gör det så blir man trött och yr och less efter ett tag så man "ger sig" liksom. Det här kan också vara trevligt att göra med någon man är trygg med, men jag gör det alltid ensam och till skrikmusik.
 
3. Frisk luft.
Ja, kom ut i luften och ljuset. Det hjälper inte alltid, men frisk luft är liksom aldrig fel, och särskilt om du är en sådan som jag och blir illamående av ångest. Att då sätta sig på en stol på balkongen eller bara hänga ut huvudet genom fönstret har åtminstone en liten, och omedelbar, effekt.
 
4. Pulshöjande träning.
När jag först ringde sjukvården för min kollaps var motion och pulshöjande träning det första jag fick ordinerat. Det är piss, vem vill ta sig ut när man har ångest? I början fick jag ångest av just det, för tänk om ångesten blir till panikångest och så är jag långt hemifrån, och tänk om någon ser och tänk om, tänk om, tänk om... så jag började med hopprep här inne, sedan blev det successivt promenader (i början femtio varv runt mitt hus och nu längre sträckor). Det funkar.
 
5. Låt det ske.
Ja, känn den ddär ångesten. Eller panikångesten. Låt den komma och tänk rent objektivt på det: "ja, mitt hjärta skenar, och nu sätter jag mig ner för att jag är yr. Jag känner att jag inte får nog med luft. Men det är ångest och ångest är inte farligt, min kropp spelar mig ett spratt". Jag har ibland haft ångest ett helt dygn och då är det svårt att hålla på och tänka såhär, men om det är liksom en "attack" så fungrar det här ganska bra för mig.
 
Vad är era knep?




Fight for your right to party!

Det är mycket tufft att ställa om sig till kämpaglöd efter en så lång tids vila och återhämtning. När folk frågar mig hur jag mår vet jag inte ens vad jag ska svara, hur vet man om man mår bra när man har haft en lång, lat semester? Jag mår bra här i fåtöljen, jag mår bra i badkaret, jag mår bra vid lång lat frukost. Jag mår dåligt när jag har varit bland folk en hel dag, jag mår dåligt när jag läser långa texter och jag mår dåligt när jag fått i mig för lite mat och vatten. 
 
 
Jag tror att allt som gäller efter en utmattning är att ta det långsamt och vara vaksam på symptomen. Det har skrivits en rehabiliteringsplan och jag är glad att försöka kriga mig tillbaka till livet! Vad har ni för coola planer i höst? 




Upp