Jobba, jobba, hugg!

Jag har varit väldigt slarvig med att göra mina KBT-läxor. Slarvigast är jag nog med den läxa som innebär att jag måste träna 20 minuter per dag. Förstår ni hur sjukt det är att den lilla dutten känns som ett måste? Jag brukade träna typ 60 minuter per dag om man bara kollar några månader tillbaka, men i och med att jag började bli trött, stressad, olycklig och slut blev det som till ett stort, stort hinder och jag. tar. mig. inte. ut.
 
Så, idag sket jag att jag var utmattad och drog i alla fall. Fuck innesittarfasoner, det är inte så livet ska vara..!
 
 
Färgglad och fake-glad - men helt ärligt var det sjukt mycket trevligare att sitta och tjorva i soffan efter att jag faktiskt tog mig ut. Lite som en "belöning" efter svett och strunt.

Vårvintern här i Umeå

Vårvintern kan verkligen vara en av de bästa tiderna ibland. Ja, alla är sjuka och ja, jag deppar över att jag tappar håret och ja, jag har det mycket stressigt. Men det är så himla... hoppfullt. Det är den bästa åkningen dessutom: man åker snowboard på vid snö, men i värmande solsken och med våren runt knuten. Tack och lov för det.

 
En bra tid spenderas helst som bilderna ovanför: fastspänd på en snowboard i solen. Vilken himla tur att min pappa stod ut med att lära mig den här sporten, trots att jag i början inte klarade liften själv och inte vågade svänga åt ena hållet. Jag är så tacksam att han väckte ett nu 16 år långt intresse.

Jag önskar mig tillbaka

I Umeå fick vi massa decimeter snö i slutet av februari. Nu när den smälter blir det översvämningar och jag bryr mig inte. Våren ska komma och jag ska bli lycklig. Men idag, denna hemska dag i veckan, söndagar... då önskar jag mig tillbaka till den vinter jag hade vecka 10. Jag längtar tillbaka till Italien och Canazei. Till de hårda sängarna och de tyroliska korvarna... jag skulle göra vad som helst för att kunna knäppa fingrarna och komma tillbaka till Italien. Veckan gick helt enkelt för snabbt. 
 
 
 
 
Men nu är det söndag... vad gör man? 
Upp