Att snurra en boll på ett finger och äta saltkringlor i värmen - jotack.

Efter en sväng till båsloppisen igår för att ställa i ordning grejer och göra fint (folk har fan inget hyfs, det var totalt mayhem där!) så kändes det som att det var dags för lunch. Eftersom Umeå fortfarande bjuder på hetta så tog jag och Erik cyklarna för att luncha ute. Det är inte strålande sol, men varmt så svetten lackar.

 
Anledningen till att saltkringlor är så himla bra picknickmat är att konsistensen ju är lite hård och därmed väldigt bekväm fingermat. Det är klart, har man tid och ork att åka via hemmet så kan man ju laga till så gott som vad som helst att fika på: wraps, mackor, sallader, pajer, piroger - you name it. Men när man inte vill ha disk och redan är förbi den där första hungergränsen så man bara VILL. HA. MAT. NU. så är kringlorna perfekt. De är riktiga bjässar och kostar 4:90 kronor styck. Sjukt. 

 
Som bilden ovan säger spelade vi lite 21 på maten. Vi var bara två personer och misstänkte därmed att det skulle gå väldigt fort. Men det var blåst, bråkande getingar och kanske lite för mycket kringla i magen, för vi drog ut på tiden så att svetten började rinna ännu mer. Till slut fick somliga in det rätta knycket och då förlorade jag - stort.

 
Efter spelet sa jag åt Erik att han skulle ta kort på mig när jag snurrade bollen på fingret. "Kan du det, då?", frågade han. Och jag ba: "jaaaarå, det är lätt". Och sekunden efter fotot var taget så snurrade bollen av från fingret och rätt i nyllet på mig.

 
Jag kom på nu, när jag ser fotot, att man förmodligen ska snurra på fingret fast med handflatan liksom uppåt och mot sig, eller hur? Och sedan kanske man måste öva mer än tre gånger när man gick i åttan, heheheheh... det var ju trots allt... 13 år sedan eller något...

Jobba, jobba, hugg!

Jag har varit väldigt slarvig med att göra mina KBT-läxor. Slarvigast är jag nog med den läxa som innebär att jag måste träna 20 minuter per dag. Förstår ni hur sjukt det är att den lilla dutten känns som ett måste? Jag brukade träna typ 60 minuter per dag om man bara kollar några månader tillbaka, men i och med att jag började bli trött, stressad, olycklig och slut blev det som till ett stort, stort hinder och jag. tar. mig. inte. ut.
 
Så, idag sket jag att jag var utmattad och drog i alla fall. Fuck innesittarfasoner, det är inte så livet ska vara..!
 
 
Färgglad och fake-glad - men helt ärligt var det sjukt mycket trevligare att sitta och tjorva i soffan efter att jag faktiskt tog mig ut. Lite som en "belöning" efter svett och strunt.

Vårvintern här i Umeå

Vårvintern kan verkligen vara en av de bästa tiderna ibland. Ja, alla är sjuka och ja, jag deppar över att jag tappar håret och ja, jag har det mycket stressigt. Men det är så himla... hoppfullt. Det är den bästa åkningen dessutom: man åker snowboard på vid snö, men i värmande solsken och med våren runt knuten. Tack och lov för det.

 
En bra tid spenderas helst som bilderna ovanför: fastspänd på en snowboard i solen. Vilken himla tur att min pappa stod ut med att lära mig den här sporten, trots att jag i början inte klarade liften själv och inte vågade svänga åt ena hållet. Jag är så tacksam att han väckte ett nu 16 år långt intresse.
Upp